Det finns hopp

I min lokaltidning hittar jag en notis om en 20-årig kille som hade någon form av kontrovers med ordningsvakter på Vällingby tunnelbanstation.

”När han gick tillbaka in tog vakterna tag i 20-åringen och bände upp hans armar på ryggen så att han ryckte till. Ordningsvakten menar att han gjorde motstånd, men 20-åringen säger själv till polisen att han ryckte till av smärta. Den 20-åriga Vällingbybon frias från åtal. Enligt Solna tingsrätt går det inte att bevisa att han gjorde motstånd på grund av något annat än instinktiv smärta.”

Vad skönt att det faktiskt inte är olagligt att utsättas för smärta av ordningsvakter.

Bästa gubbarna

Jag älskar Neil Tennant, född 10 juli 1954, för att han och Chris Lowe gjort så sjukt bra musik i mer än 20 år. För att de gjort så många visuellt spännande videor, mitt livs bästa konserter och för textrader som

”I love you, you pay my rent”

”I feel like taking all my clothes off, dancing to the Rites of spring” och

”Are you gonna go to the Sodom and Gomorrah show?
It’s got everything you need for your complete entertainment and instruction:
Sun, sex, sin divine intervention, death and destruction”

Jag älskar Johan Croneman, född 25 februari 1955, för att han kan dissa medieföreteelser på ett sjukt roligt sätt, men han kan också skriva allvarliga saker som handlar om att respektera sina medmänniskor. Ett exempel av vardera sorten från senaste veckan:

”Igår spekulerades det vilt om Sveriges startnummer, vi går ut som femma. Herregud. Christer Björkman hade helst sett ett lite senare nummer. Och man förstår honom. Åtta hade kanske varit perfekt, eller nia. Många menar att elva hade varit ännu bättre. De som säger 16-17 är helt ute och åker spark. Kan man inte förresten lämna in en protest någonstans? Har inte FN något att säga till om?”

(Om Aftonbladets fattigblogg, där journalisten Jessica Ritzén tydligen skriver om hur det är att leva på socialbidrag) ”Jessica Ritzén har inte en aning om hur en fattig människa ser ut säger hon, och hon har inte heller tid att gå ut och ta sig en flukt, inte ens ett litet, litet besök i verkligheten – och ingen på hennes tidning verkar bekymra sig. Går hon ner från redaktionen, några trappor, kommer hon till  Globen Centrum, klassamhället finns redan där. Några hundra meter bort T-banan som kan ta henne rätt ut i verkligheten på sex minuter. Nej tack, jag bloggar.”

Jag älskar Steven Patrick Morrissey, född 22 maj 1959, för att han är en så bra hjälte för det frivilliga utanförskapet och för all cynisk romantik och romantisk cynism. För hans fina röst, för textrader som

”Why do I spend valuable time with people who don’t care if I live or die” och

”Because you’re not right in the head and nor am I and this is why I like you”

Bootleg!

Igår såg jag finfina Fosca på Debaser, och spelade in en av låtarna. Titta!

Dagens solskenshistoria

Det kom ett mail från receptionisten på jobbet:

”Fick idag ett samtal från en dam, som fått hjälp av en herre som arbetade på <min organisation>, och som hjälpt henne ner från skidbacken i Åre då hon skadat sitt knä. Hon glömde att tacka honom och nu vill hon efterlysa honom för att kunna få uttrycka sin tacksamhet. Är det någon som känner igen sig?”

Kvinnodagen

Det är en timme kvar, så jag hinner bjuda på två bra, passande citat.
1.Vapnets episka Ge dom våld:
Det finns så många lagar
men ingen av dom är skriven för dig
Du är så svag säger dom
vill du ge dom rätt
eller ge dom våld?

2. Devis från en kvinnlig fackförening någon gång första halvan av 1900-talet:
I det väsentliga – enighet
I det ovissa – frihet
I det hela – kärlek

Jag tycker att det är så fint, alla sammanslutningar av människor borde ha det som motto.

ekonomisk psykologi

Idag har jag hört en bullrig Handelsprofessor tala om prospektteori. Det var intressant och eftersom jag gör allt för er mina tre läsare har jag ritat av diagrammet i Paint:

Både kurvan för vinst och den för förlust planar ut. Man blir inte lika glad för den andra hundralappen man vinner som för den första. Men kurvan på förlustsidan är brantare, för människor hatar att förlora mer än de älskar att vinna. Det gör också att man övervärderar det man har och undervärderar det man kan få, eftersom det man har är något man riskerar att förlora. Jag tycker att det var jättespännande, för man kan ju applicera det på mycket mer än aktiemarknaden, till exempel på att stanna kvar på ett jobb eller i ett förhållande.