Folk har jämfört Love Stockholm med Vattenfestivalen, som att det var något dåligt. Arrangemanget påminner även mig om Vattenfestivalen och det är en positiv association. När staden för det mesta är så klass-, ålders-, etnicitet- och kultursegregerad, hur kan man då inte bli glad av massa olika sorters människor som går omkring på stan, har trevligt och får del av kulturupplevelser?
Under kvällens konsert fick jag extra tydliga minnen av Vattenfestivalen när jag tittade på tonåringarna i publiken. När man är under 18 och inte har särskilt gott om pengar finns faktiskt inte så mycket att göra. Då betyder gratiskonserter som är lättillgängliga så väldigt mycket!
Här är för övrigt ett kort inlägg från augusti 2006 på samma tema:
The city har visat sig från sin chicaste sida den här veckan, och då menar jag inte modeveckan utan att många människor faktiskt varit ute och roat sig på gator och torg. När jag sneddar över Sergels torg en torsdagkväll där turistande barnfamiljer lyssnar på 16-åriga förortskillar som karaokesjunger I believe I can fly, då tänker jag att det faktiskt inte är sant att Stockholm bara är hårt och kallt och otrevligt.