skratta åt eländet

När Maria Edström från mediekritiska nätverket Allt är möjligt pratade på min gamla skola berättade hon att nätverket ibland fick svara på absurda frågor som ”Skönhet- är ni för eller mot?” Jag kom att tänka på det nu när jag skulle skriva ett till inlägg om utseendefixering yada yada, att det är inte skönhet jag är mot.

På reklamombudsmannens hemsida finns vad jag förstår all reklam som är anmäld dit. Och jag tycker att det är så underhållande att läsa annonsörernas försvarsyttranden, extra mycket eftersom de är sammanfattade i torr listartad form. Såhär kan det låta:

”Clarion är ett premiumvarumärke och hotellen arbetar aktivt med konst, musik och design. Därför var det viktigt att även bilderna skulle uppfattas som högkvalitativa och estetiskt tilltalande. Fotografen har skapat ett maner där känslan av den exklusiva levande mötesplatsen är viktigare än att porträttera enskilda modeller. Flera av modellerna är medarbetare på Choice Hotels.
Choice Hotels eller Clarion Hotels intention har aldrig varit och kommer aldrig att vara att framställa kvinnor eller män som sexobjekt. I bilden som har anmälts är det framför allt vinglaset som är i fokus. Modellens eventuella sexuella fördragningskraft har inte på något sätt lyfts fram, det fokuseras varken på bröst eller putande läppar eller andra kroppsdelar som skulle bidra till objektivisering. Alla kläder var framtagna av en professionell stylist och inga plagg var utmanande. Att modellens klänning åker en bit upp på låret när hon sitter har aldrig varit avsiktligt utan något som helt enkelt händer när man sitter iklädd en ”normalkort” kjol eller klänning.”

Yeah right!

Se mig

Att unga män känner lika hård utseendepress som tjejer, det tycker jag inte är ett jämställdhetsframsteg. Och även om jag älskar internet så är det svårt att förbise att människor ställer upp sig för bedömning i en helt annan omfattning än vad man gjorde tidigare. Här är en besökare i min bilddagbok som jag tycker söker uppmärksamhet lite väl mycket. Det är alltså jag som skyddar hans identitet litegrann, fast han inte prioriterar det själv.

Godhetsgränsen

En hemlös tiggde på tunnelbanan ikväll och jag kände i min jackficka att jag hade två femmor. Och beslöt mig för att ge honom den ena. Varför sätta sin gräns precis där, då känner man ju sig snålare än om man inte ger något alls?

Oh baby I love your way

En bekant skulle på maskerad med tema romantisk film, och jag föreslog att han skulle klä ut sig till Ethan Hawke i Reality Bites. Och då var jag ju tvungen att bildgoogla det, och sedan youtuba det och det är fascinerande att filmen, och han fortfarande gör så starkt intryck på mig. Vissa tonårscrushar varar tydligen för alltid, och min har flottigt hår, skäggstubb, kortärmad skjorta och är lite lönnfet.

Hon som klippt ihop det här har valt bra scener, men stäng av ljudet och lyssna istället på Lisa Loeb – Stay

Och, för att se om jag kan få lite interaktivitet i bloggen, vilken filmhottie från dina tonår har fastnat i ditt hjärta?