Idé till spännande åsiktskompass

Jag pratade lite med en person av annan politisk uppfattning än jag och var på väg att säga ”Visst, men det finns så många det är mycket mer synd om än välmående män som tjänar bra och inte kan tjäna ännu bättre pga skattetrappan”. Det blev inte av jag sa det, men  jag funderade vidare på vilka grupper jag skulle räknat upp som det är mer synd om och då kom jag på att det skulle vara ett spännande internettest jag gärna skulle göra. Alltså få jättemånga tvåvalsfrågor och till slut skulle man komma fram till vad man egentligen tycker, någon sorts översiktsbild. Till exempel:

Vilken grupp ska staten först göra det lättare för: Heltidsarbetande män som vill kunna jobba mer och få ordentlig utdelning för det eller personer som är deltidssjukskrivna?

Vilken grupp ska staten prioritera: Studenter som jobbar så mycket att de når fribeloppstaket eller egenföretagare som måste ägna mycket tid och kraft åt krångliga momsinbetalningar?

Vad är viktigast: barnomsorg på obekväm tid eller mindre klasser i grundskolan?

Och så vidare. Jag ger bort idén gratis till någon pigg programmerare, men obs: låt någon språkligt kompetent person granska testet innan du lanserar det för jag kräks av alla Facebooktester som är felstavade och har felaktig meningsbyggnad.

Solidaritet, rörelse etc

I senaste Ordfront som kom idag skriver Daniel Suhonen en sorgsen och personlig text om socialdemokraternas/arbetarrrörelsens kris. Den handlar nästan bara om känslor och ytterst lite om siffror, och jag känner igen mig i den på flera ställen. Ett citat:
” Nej, medelklassen behöver inte mer nu. Den vill ha ett samhälle./…/Nu öppnas rädslans portar och medelklassen lämnar arbetarklassen bakom liksom det samhällskontrakt som byggde välfärdsstaten. Inte för att de egentligen vill, utan för att de känner sig tvungna.”

Jag hör absolut till den medelklass som fått mer och mer över i plånboken under alliansregeringens tid. Och som önskar mig ett samhälle som är mer jämlikt, men tänker att i brist på det får jag hålla i mitt fasta jobb så hårt jag bara kan och spara pengar inför eventuell framtida olycka. På så sätt se till att jag håller mig kvar i gruppen som får det bättre och bättre, fast jag egentligen vill att alla, och i synnerhet de som har det sämst, ska få det bättre. Precis som Daniel Suhonen skriver skäms jag också för att jag ”…i smyg köper loss vår bostadsrätt fast vi egentligen tycker att boendet inte borde vara en handelsvara.”

Jag hoppas att socialdemokraterna vågar göra det Daniel Suhonen föreslår: erkänna att man gått lite vilse och förlorat mycket av sin själ i fjäskandet för medelklassen, men att man nu med energi och framtidstro ska våga sikta på ett samhälle där alla får plats. För vi har råd.

Språkvård

Ikväll ringde en ung man från Comhem och undrade om jag inte ville ha hemtelefon via dem istället för Tele2.
– Nu payar du ju 119 kronor i fasta avgifter.

Jag tänker aldrig göra affärer med någon som använder ordet payar.

Arg ung man

den unga mannen, idag kl 12:40
kunga familjen kan ju lätt detroniseras inte lika lätt att bli av med alla radhus nazister
jag, idag kl 12:41
Tror du att kungafamiljen lätt kan avsättas, vad väntar vi på isf?!
den unga mannen, idag kl 12:47
ja lätt o lätt med bly alltså

Därför har man en blogg

Jo, jag köpte en latte idag. När jag smakade på den var den påfallande fet. Då tänkte jag ”Fatty. You’re the one for me, fatty.” Sedan tänkte jag ”Hahahahaha, shit vad jag är fyndig, ‘you’re the one for me, fatty’ om en latte, det är ju briljant! Vad synd att jag inte har någon i närheten att säga det till.” Och sen tänkte jag ”Men jag kan ju alltid skriva det i bloggen”.

Och jag skulle tro att en mycket stor del av världens blogginlägg uppstår på samma sätt.